Om jag fick en önskan skulle jag önskat att du blev min.
du är perfekt på alla sätt och vis, men inte på de överdrivna settet.

Kan inte säga att jag är kär, men fyfan vad jag gillar dig.
Att jag inte kan berätta det för dig eller någon är svårt.

På ett sätt känns de lättare att vi inte träffas lika ofta längre,
ju mer tid vi spenderar tillsammans får jag alla dessa
känslor tillbaka.. det är inte värt att förstöra
vad det nu är vi har..

varför är det alltid jag som står ensam kvar?
när alla andra har någon vid sin sida.
glad för eran skull, men det gör ont..

jag antar att det är meningen att jag ska va singel.
Får jag någon är dem bara ute efter sex och sen sticka.
varför uppfattas jag alltid som den "kalla"?
jag har mer känslor än ni tror.. fyfan va ont de gör..

i've never felt like this before...


Jag vill bara riva ut mitt hjärta
och låta det vila.
sen sätta tillbaka det när jag läkt.