Sonny ♥
alltid var du den glada,
den snälla, omtänkssamma,
hjälpsamma grannen.
Efter vi flyttade fortsatte du och din familj
ändå umgås med våran, du hjälpte mig alltid med min moppe
när de krånglade, du gav mig en hjälm när min blev snodd,
Du gjorde verkligen så mycket mer än du tror.

Innan vi äns han knäppa med fingarna så blev du sjuk,
det trodde jag aldrig. Visst ingen lever förevigt.
Men på nåt sätt känndes det som du va odödlig.
Jag minns den senaste gången jag träffade dig
hur nere du var. Jag märkte direkt att något va fel.
För som min pappa sa: Under alla dessa år
som jag kännt honom har jag aldrig
sett ett ledsamt ansikte.

Alltid ett leende på läpparna.
De va nu en vecka sen du gick bort..

jag säger bara en sak, ta vara på det ni har
innan det är borta.. vill ba säga det.


Vila i frid, världens bäste granne ♥