Orkar inte leva med dessa jävla känslorna inom mig.
Måste skriva av mig. Jag älskar dig, jag behöver dig
jag vet inte varför jag inte berättade det för längsen
för nu är det försent, de här med att vara "vänner" det funkar bara inte.
Du blev min bästavän och nu har jag förlorat båda delarna.
Jag ville att det skulle funka mellan oss men jag sumpade det som vanligt.
Varför kan jag aldrig lära mig att behålla det som är viktigt istället
för att ha kvar allt skit! Jag kommer ingen vart i livet, jag är fan hopplös.
om det är en "fas" jag går igenom som ett antal personer säger så har ni fel!
Denna "fasen" har pågått för jävla länge nu. Varför satt jag mig själv i den här sittsen?
Jag vill inte vara här! Jag vill bli mitt gammla jag... inte den jag blivit.

Du var nog den rätta för mig just då & det tror jag fortfarande,
men att gå vidare som vänner är inte äns något att fundera över.
Jag måste släppa dig & börja om.  Jag vill börja om och flytta härifrån
inte bara för min egna skull utan för er allas.
Om jag en dag slutar svara på era sms/samtal, inte är hemma.
Då vet ni, jag orkar inte mer.
Hur jävla depp det än låter så är mitt liv ett rent jävla helvete just nu.
Ni behöver inte komma med massa spydiga kommentarer om att det "blir bättre"
hur jävla många gånger har jag inte hört det? det har blivit sämre och då menar jag jävligt mycke
sämre! Jag vet inte äns vem jag är längre, jag försvann för längesedan.


Jag älskar er. ♥ Ni vet villka ni är.


Det krävs mycket för att jag ska stå på mina egna ben igen, jag försöke
varje dag men det är alltid något/någon som håller mig tillbaka.